Här är jag...

Ja tiden bara rusar iväg,som för dom flesta andra:O)
Arbetar,barnen har börjat skola/dagmamma igen,tvätthögen rent av anfaller mig,handling,allt som hör vardagen till...som för alla andra!!!

Jag uppskattar vardagen,det är ju den som gör att jag NJUTER när jag är ledig.....

Vi talar en del om döden härhemma just nu,min farmor dog ju på julafton och vi hade ett bra samtal där och då med barnen på julafton,dom frågade och vi svarade så gott vi kunde,tanken är ju fri kring detta med liv och död,det finns inga rätt och fel.

Jag är av den uppfattningen att det är hos oss vuxna som rädslan kring detta finns,barnen ser allt med nya ögon,dom är intresserade av att någonstans skaffa sig en bild av,att försöka förstå var den levande personen som man tycker om tar vägen.

Jag och Anders har medvetet låtit barnen komma till oss med sina frågor,för då blir det när dom är mogna,när dom vill prata.

Ellen frågade mycket om vad som händer med kroppen när man dött,frågade om begravningen,kommer morfar att vara ledsen och jag svarar på varje fråga för sig och svarar även att Ja morfar kommer att vara ledsen...tänker en stund och sen så säger hon :Då ska jag hålla morfar i handen.....tyckte att det var så gulligt...så bara så du vet pappa så har du många händer att hålla i.....

Kramar och pussar till er allihopa