Jag har följt en blogg,(den starkaste stjärnan )under flera år,dom miste sin son Victor i cancer....deras kamp om att komma tillbaka till livet,att orka fortsätta efter att ha förlorat sitt barn,lyckan då lilla Vilma för 2 år sedan kom.När man följer en blogg så länge så känns det som att man nästan känner dom fastän man inte gör det,sen är jag ju mamma oxå så mitt modershjärta klappar ömt för dom.
I morse så läser jag Aftonbladet om en stor trafikolycka och en svårt skadad 2 åring,jobbigt att läsa sånt då man är fldr och jag får alltid svårt att andas och för det mesta så hoppar jag över dessa artiklar då jag bara för en kort stund känner hur jobbigt det skulle vara om det hände ngt med mina barn.
Går då in på bloggen och ser då med fasa att det är ju VILMA det handlar om,det är hon som kämpar för sitt liv på Akademiska sjukhuset med en hjärnblödning....det får inte hända!!!!!!Dom har redan gått igenom mera än vad man ska behöva som fldr,så finns det ngn gud någonstans så ser ni till att Vilma får LEVA!!!!!!!
1 kommentar:
Usch, varför samma familj,fy, ja livet är inte rättvisst! Hur kan det vara möjligt?? Jag säger då det, man får INTE!! ta något för givet.
Ibland tänker jag så när jag tänker på en annan. Jag är glad så länge allt är som vanligt.
Men hela tiden har man i bakhuvudet att en dag kan allt vara slut.
Av erfarenheten fick man lära sig att livet är bra skört!! Att ta vara på varje dag, även om det glöms bort i vardagen ibland så får man inte GLÖMMA Detta.
Skicka en kommentar