tisdag 15 mars 2011

Älska mig för den jag är.....


.....och det har vi verkligen gjort!!!!!

Den 10 Mars för 12 år sedan så såg Flinga dagens ljus i en hundkorg i en by utanför Brunflo...
Jag hade äran att känna hennes mamma Dimma och hon var en personlighet som hade blivit min trogna gåkompis då jag bodde i Åre.

Jag var hundvakt åt Dimma och hennes valpar och då så kom syrran och hälsade på och kärlek uppstod....

Denna virvelvind (du)tog oss alla med storm och kärleken mellan er har stärkts genom dom 12 år som ni haft tillsammans,Flinga,du var en dam som visste vad du ville:O)
Många är gångerna då man snällt fått flytta sig i soffan då man haft fräckheteh att sitta i ditt hörn,tagit din kudde och vad gjorde vi:Jo, vi flyttade oss,du älskade att stå med frambenen på soffkanten och titta ut genom fönstret och kolla in fåglarna,du ÄLSKADE mat,du bestämde över dina två "brorsor"och dom rättade sig i ledet,den gamla damen bestämmer.

Många är nätterna då syrran vaknat huttrandes och då hade du tagit täcket och låg nöjt och sov vidare med huvudet på kudden,himmel vad många skratt denna älskade hund (du)bjudit oss på,jisses vad arg syrran varit på dig och jisses vad sur du har varit Flinga,men innerst inne i bådas hjärtan så har ni älskat varandra och framförallt så har ni vetat,precis som man gör med sina närmaste:HON FINNS KVAR!!!!!!!!

Nu står skålen tom,ditt hörn där du legat är tomt,fåglarna har ingen som kollar på dom,brorsorna letar dig...hallo,var är du syrran?
Inatt så kommer syrran att få ha sitt täcke,men jag vet att hon skulle ge allt för att få slåss med dig om täcket,du skulle få ta hela sängen om du bara fanns kvar!!!

Matte gråter,husse tröstar,idag så stannade världen en stund,våra hjärtan brast,tårara har fällts,tomheten slår emot,vi minns tillsammans och vi skrattar till ibland då vi minns någe tok som du gjorde......

Flinga,tack för allt...nu har du fått din vila,du var sjuk,du hade säkert ont och du har levt ett underbart liv,älskad som få och idag så fick du avsluta ditt liv med god mat,vara ute med brorsorna i det vackra vädret och dina sista minuter i livet tillbringade du med dom två viktigaste personerna i ditt liv!!!!!

Barnen sa när jag berättade för dom att du ej är med oss längre:Då kan ju Sudden och Flinga busa igen och det är den bilden som vi bär med oss idag,för då känns smärtan lite mindre...
Jag ska ringa matte nu,Flinga och tröste henne....det blir bra...

Sov så gott vännen

1 kommentar:

Katarina sa...

Känner samma känsla, när jag läser detta som den dag jag fick ta bort Lotta för över 3 år sedan. Det är verkligen sakensamt. Kram Katarina.