lördag 3 mars 2012

14 år


...har gått sedan världen rasade för oss!
Vi har gått vidare i livet,både syrran och jag är mammor nu,jag vet att du skulle varit så stolt över oss och våra familjer!
Jag vet att du skulle varit en närvarande mormor full med kärlek och värme,du skulle gett oss av dig själv och njutit av att ha oss nära.
Nu håller vi dig levande genom att prata om dig,se på kort.
Vet du mamma vad Ellen sa då vi bokat våran resa till Bodrum,jag berättade att du och pappa varit där.
Då sa lill hjärtat såhär:Men mamma,då kan jag ju gå i mormors fotspår!
Tårarna rinner och varje år denna dagen så river jag upp sårskorpan,jag går igenom dagen den 3 mars 1998,jag frågar fortfarande VARFÖR ,har ett ljus tänt på köksbordet och sen så stänger jag locket på smärtan och går vidare i livet,med dig i mitt hjärta och i mina minnen.....
Du finns alltid kvar inom oss

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver så fint Anette. Förstår att smärtan är olidlig just denna dag. Frågorna kommer upp igen men du/ni kan aldrig få svar på dem. Kram på dig o ha bra dag i solen. Här i Östersund lyser solen från en klarblå himmel. /Susanne

Katarina sa...

Tufft! Jag förstår att det är en jobbig dag. Mamma är alltid mamma, och kommer alltid att vara. Det är svårt att föreställa sig att min mamma inte skulle finnas mer, även om det kommer att bli så en dag. Att bara kunna slå en signal och höra hennes röst. Jag är glad att du har en fin och härlig familj Annette som finns för dig. Kram Katarina :O)