onsdag 20 augusti 2008

Första dagen på jobbet efter semestern!!!!


Ja,då har man då överlevt denna dag(fast jag känner mig som om jag blivit överkörd av tåget)!!!

Nackdelen med att ha haft semester är att man klätt av sig arbetarkostymen och imötet med patienter och familjer så är man "naken"och tar in allt och ivårt jobb(som iså många andra)så är det väldigt mkt känslor.

Det är tufft att möta ungdomar som mår såpass dåligt som dom gör då dom är på dagvården hos oss och inte själv har nått ngn sjukdomsinsikt och belöningen är naturligtvis den dagen som dom kommer och mår bra och är ungdomar som är ute i skolan igen och har vanliga"tonårsproblem"då skulle jag kunna tala med dom i evigheter!!!

Det är väldgt svårt att förklara hur mkt energi det suger i att inge en annan människa hopp,trygghet till att kunna lita på mig och göra det dom är ALLRA mest rädd för DÄR och DÅ,just att släppa kontrollen och gå upp ivikt,det är en sån kraft i detta så det är helt otroligt!!!

Sedan så väcker just detta med Anorexi mkt frustration i omgivningen för det är väl BARA att äta,det sitter ju i ryggmärgen att man måste äta och det Måste Du väl förstå att du DÖR om du inte gör det,men i DET läget så kan dom inte tänka logiskt utan allt är bara ett kaos och ätstörningen styr deras tillvaro och dessutom så brukar den styra resten av familjen oxå!!!

Ja,nog snackat om detta men jag är totalt fylld idag så min räddning var ju att lilla Matilda Jansson med föräldrar var på fem dagars kontrollen på Ackis och jag träffade dom på parkeringen och fick titta och klämma lite och hon var SÅÅÅÅÅÅÅ söt och Maria och Andreas såg så stolta ut,det var verkligen roligt att träffa ER!!!! Behövde det där oh då!!!!


Idag så säger jag GRATTIS till min kompis Anna-Lena som blir 35 år!!!HURRA!!HURRA!!

Ska gå och ringa henne nu och sedan så ska jag krypa i säng om jag överhuvdtaget ska fungera imorgon...

Denna dagen imitt liv..........


Sätter in ett kort på mannen som alltid lyckas peppa mig de dagar då det känns värdelöst och tugnt och på sitt egna lilla vis så får han ALLTID ner mig på jorden och det är det inte många som kan....Puss

Inga kommentarer: