"Då jag är anställd på Akademiska så får jag våran personaltidning en gång i månaden och på sista sidan så skriver en läkare vid namn Nina Cavall-Björkman en krönika i varje nummer och denna gången så skrev hon så här"
Sommarnatt på akuten:
Fönstren står öppna,belysningen är dämpad,systrarna och jag småpratar på exp.Inatt så tjänstgör två sköterskor med många års erfarenhet av akutsjukvård-en stor trygghet för en ung doktor.
Plötsligt så ringer det på klockan.En hel drös med ungdomar väller in,det är snart studenexamen och de har varit ute och festat.De berättar att de suttit på ett hustak och druckit vin,när en flicka ramlat och slagit i sin axel.
Jag undersäker henne och konstaterar att den är ur led.Det får bli en klininsk diagnos eftersom rtg avdelningen är stängd på natten.
Hon får lugnande medel och smärtlindring.Hur jag än försöker lyckas jag inte lägga armen rätt igen,jag prövar mig igenom ett register med olika sätt att dra axlar i led.Till sist så återstår bara att ringa bakjouren eftersom det hela inte kan vänta till dagen därpå.
Jag har en ortopedöverläkare som bakjour,han sover i en lägenhet 100 meter från akutmottagningen.Han låter mycket trött när jag väcker honom,sluddrar något ohörbart till svar.Medans vi väntar på honom pratar jag med ungdomarna,säger att jag ska hämta någon som kan hjälpa till att dra axeln rätt.
Plötsligt så kommer han.Han har dragit en skinnjacka över sin pyamasliknande utstyrsel.Håret står rakt upp,han har märken av huvudkudden i ansiktet.Han är nätt och jämnt vaken,men går rakt fram till patienten och hennes vänner.Utan att förklara vem han är sparkar han av sig en sko,kör in foten i patientens armhåla och drar axeln rätt med en enda knyck.Sedan tar han på sig skon och lämnar rummet.
Intensiv tystnad,gapande ungdomar.Till sist säger en av killarna:Var hittade du honom någonstans?
Jag undertrycker impulsen att förklara att han sitt utseende till trots är ortopedspecialist med år av erfarenhet och säger iställer:Han gick förbi härute på parkeringen.Jag tyckte han såg stark ut!
Skämtet föll platt till marken,jag inser att DE tror mig och framförallt:att det tror att vården fungerar så här.
När jag kommer ut till expeditionen så han han för länge sedan gått tillbaka till sängen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar