Har sett Svt program den Stora Resan och följt tre familjer som varit hos tre olika stammar i olika länder.
Följt deras resa i att lära känna helt främmande människor,en helt främmande kultur,livsstil,ett liv utan ALLA våra bekvämligheter,se vänskapen byggas,se en otrolig kärlek mellan dessa männsikor växa fram,se värderingar ändras om vad som är viktigt i livet ....
I dag var det då sista avsnittet och dom tog farväl av varandra,tårarna formligen forsade nedför kinderna på dom allihopa och inte ett öga var torrt i soffan hemma hos oss.
Det var så häftigt att sen få höra dom berätta om vad dom tyckte om hela resan,vad dom lärt sig och ska fortsätta tänka på härhemma och mkt handlade det ju om vilket tempo vi lever i här hemma,vi är INTE här och nu,vi PLANERAR för mycket och ser inte det som händer NU.
Många av barnen talade om ALLA dessa saker som är så viktiga för oss,dom upplevde att det hade förändrats deras syn på det materiella,det var gemenskapen och det lilla som räknades,sen så var det ju oxå känslan av hur bra vi har det härhemma,vi sätter på plattan och kokar vatten,vi behöver inte gå till skogen och leta ved för att tända en eld ,hämta vatten för att sen koka upp det på elden osv...VI HAR DET BRA!!!!!!
Jag är iallafall tagen av detta program och tycker att det är helt fascinerande att se att kroppspråk och villkorslös kärlek kan föra ihop vilt främmande människor från två HELT olika kulturer på fem veckor.....
1 kommentar:
Jag har tyvärr inte sett denna serie, men jag kan mycket väl tänka mig att den var bra. Det är nyttigt för oss som lever i välfärden att verkligen få se hur bra vi faktiskt har det. Och som du skriver, hur man kan kommunicera fast vi inte kan språket. Trevlig Helg! Kram Katarina.
Skicka en kommentar