måndag 10 augusti 2009

Inte lätt att vara 4 år alltid....

Ja,inte är det bara en dans på rosor att vara ledig med småbarn....
Alla som har stora barn säger med ett leende att vänta du bara tills de blir större,små barn små problem och stora barn större probelm...javisst,det stämmer säkert...men då kan man åtmisntone smälla igen dörren och lämna dom hemma och gå ut en promenad och bli av med all frustration och ilska,nu så ska man vara kvar i det och medla och medla och sysselsätta och allt annat,ibland blir jag bara TOKIG!!!!!!!
Idag har det varit en sån dag som jag bara skulle velat gå en promenad och få av mig ilskan,Moa har en kompis här och lillasysters kompisar svarade inte så det innebär att jag ska hålla henne ifrån de stora så de får leka lite själva och hon blir skogstokig och gråter och skriker,sen så leker dom ihop och då är hon så nöjd men så helt plötsligt så får hon frispel och skriker rakt ut,sen så har jag ägnat resten av dagen av att springa och ta reda på papper,släcka lampr efter dom,ta reda på saker som bara droppas runt i hela huset,lagat mat,diskat,tvättat,lagat mat igen och allt annat som hör till,barnen ville bada,jag kör dom till badet....tack och lov så kom Kicki på em och jag fick en vuxen att tala med och det var sååååååååååååååååå skönt:O)
TACK VÄNNEN!!!!!!
Nu låter detta som gnäll och det är faktiskt precis vad det är,men jag tycker oxå att man ibland ska ha rätt att gnälla!!!!
Jag älskar min familj över allt annat på jorden och jag älskar att ha huset fullt med barn,men jag är inte mer än en männsika och ibland så kan man ju känna sig som en obetald hushållerska...men nu så känns det redan mkt bättre....:O)
Ska nu spela Yatzy med Moa,Ellen och Moas kompis Karin som ska sova över här inatt....

Kramelikram på er allihopa

3 kommentarer:

Katarina sa...

Hej! Jag tycker att jag går in ofta på din blogg, men upptäcker att du har hunnit med flera inlägg sedan sist.
Vad god thaimaten såg ut. Jag är lite svag för sådan mat.
Känner igen alltihopa det du skriver om att bli TOKIG!
och visst måste man få gnälla ibland.
Kram till dig från mig :O)

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Som jag sagt mången gång förut...du har mitt fulla stöd :)
Det finns tack och lov snygga peruker som man kan ersätta det bortslitna håret med. 10 åringar och utarbetade mammor = hormonregn så att det bara visslar om det. Tur att man kan bli förlåten :) 4åringen...ganska så envis va? Men ack så underbart det är med barn.
Önskar att jag var hos dig så kunde vi ju skratta åt det istället. Kram

Bus sa...

Hi hi...jag tror att jag redan har räknat ut:)