Ja,små steg är det verkligen...dagens promenad vart till skolbussen fram och tillbaka och sen så sov jag en stund...snacka om lååååååååååååång promenad:O)
Har verkligen full huggning med att få i mig de 2,5 liter som jag ska ha per dag(det är inkl soppor)...det tar verkligen stopp,även fast detta rinner mkt fortare igenom...men det känns fortfarande HELT RÄTT och det är så skönt.
Jag har dessutom världens UNDERBARASTE MAN(det är ju inget nytt)men jag slås ibland av vilken tur jag hade som träffade denne snälla,omtänksamma,älskvärda herre,hittade min drömman tillslut:O)
Att ha små barn i huset bjuder på många skratt och idag så var det Ellens tur,Moa hade plockat plommon på sin vandringsdag och Ellen skulle ta några till mellis och sa då på sitt förståndiga sätt:Mamma,man får inte äta hjärnorna!!!!!!
Nej,helt riktigt hjärtat,det får man inte göra!!!Man får ju inte skratta åt en fyraåring,blir ju såååååååååå ledsen då,men jag lovar att det var svårt att hålla sig:O)
Kramiz så länge
3 kommentarer:
Jag är stolt över dig ska du veta!!! Kram kram
Hej Tjejen!
Du är en fighter, nu kan det bara bli bättre.
Ps Ser framemot att dela en fingerborg med dig till jul
Stor Kram
Susanne
Hej! Va skönt att allt gick bra.
När man varit inom sjukusväggarna några dagar uppskattar man verkligen hemmet något så kopiöst.
Kramar och sköt om dig/Katarina.
Skicka en kommentar