Jag är en "lipsill",gråter titt som tätt till filmer,tv inslag,böcker,ord som människor säger,familjen,ja jag gråter ofta av både glädje,sorg och av ilska ibland oxå:O)
Igår var det då dags igen och det var ALLSÅNGEN som fick mig att gråta....det var inte sången utan ett av inslagen och det var mannen som startade Glada Hudikteatern,det var när han berättade med sån inlevelse,sån kärlek om sitt första möte med dessa utvecklingsstörda människor,folks uppfattningar och fördomar,rädslan hos både de utvecklingsstörda och deras föräldrar,deras otroligt kärlek för allt och alla,deras naturlighet och vilken SUCCE det har blivit med deras föreställningar...från att tvinga ut 400 biljetter till att nu ha sålt :110000 biljetter!!!!!
Jag SKA /VILL se denna föreställning ngn gång och då det inte är så långt från järvsö så kanske det kan bli verklighet oxå.
När dom gick upp på scenen igår och sjöng "In the ghetto"så rös jag,dom var kanonbra!!!
Lägger in inledningen som idag oxå får mig att gråta och tänka:vi har mkt att lära!!!!
1 kommentar:
Jag grät också och fick stå hår på armarna..vilka underbara människor..Vi på jobbet hörde Per ifjol på en föreläsning..och givet då ja va tjänsledig ifjol..då åkte alla assistenter på Hudik revyn till Sholm..o ja va inte där..:(
Men Per är helt otrolig att höra på, och vilken tur att dom alla fått honom att leda allt..// Carina !!
Skicka en kommentar