lördag 19 september 2009

Tänk vad livet kan vara skört,vem vet om man finns i morgon....


Jösses,vilka funderingar jag sitter med så här på en lördagseftermiddag....

Haft en kanondag med allt möjligt som shopping,en underbar promenad med Sudden och nu så sitter jag och läser bland mina bloggvänners tankar och funderingar...

Läser naturligtvis"den starkaste stjärnan Victor"och idag så har Sofie det jobbigt.

Tårarna rinner och slutar inte och jag skriver ner några rader till henne bara för att visa att jag bland alla andra finns där för henne,känner hennes smärta och sorg över att ha förlorat sitt barn....

Tankarna kommer om hur skört vårat liv egentligen är,vi lever i 190 och jobbar,jobbar och har en himla massa måsten som hela tiden ska styra våra liv,en del måsten är bra för jag tycker inte att man bara ska vara heller,men ägnar vi egentligen tiden till rätt saker???

Säger jag till min familj tillräckligt ofta att jag älskar dom,minns jag de små stunderna i våran vardag eller minns jag bara de stora händelserna,en klapp,kram,kyss,smekning över håret,säga JA istället för NEJ(naturligtvis så ingår NEJi uppfostran,men jag menar att tänka till mer innan),jag får mig en tankeställare när jag läser Sofies blogg och stannar upp och ska nu bli bättre på att visa med de små medlen för mina familj att dom är de viktigaste i mitt liv.....


Kramiz på er,nu ska vi äta god middag som jag ägnat någon timme åt att göra:O)

1 kommentar:

Therese sa...

Ja, man ska vara rädda o mvarandra och leva här och nu... Och jag blir så glad att få dela julivern med någon som jag skrivit förr ;-P Mindre än 100 dagar å då är det LEGITIMT att planera för fullt. Själv har jag börjat köpa klapparna till lillans adventskalender och planera advensarrangemanget... Skickar en stor kram!!!! Hoppas du får en minst lika fin dag idag som du verkar ha haft tidigare!