Jag har under flera dagar varit hur pigg som helst och sedan så har jag kunnat gråta utan ngn anledning alls och jag har trott att jag är knäpp,men idag så kollade jag almanackan och då slog det mig,det är den tiden på året nu....
Varje år vid den här tiden så är det som om jag blir helt upp och ner i humöret,men det är oxå snart den 3 mars och det är den dagen som min älskade mamma försvann ifrån mig och alla runt omkring henne.
Herrgud,det har gått snart 11 år men det är som att trycka på PLAY och jag går igenom varje minut av händelser som var den dagen och det skär imig,inte lika skarpt men dock ändå.
Smärtan är mindre men saknaden är så stor,så stor.
Jag saknar henne som mamma,jag saknar henne för den underbara mormor hon skulle ha varit för mina barn,jag saknar henne bara för den person hon var,hon födde ju mig och hon och pappa var ju dom som format mig till den jag är idag,dom var min trygghet.
Att man bearbetar en sorg efter ngn det gör man ju,men att bearbeta ett suicid är verkligen ngt annat och jag förstår fortfarande inte,rent logiskt så kan jag förstå men känslomässigt så kommer jag ALDRIG att förstå !!!
Många tankar ,känslor kommer och det räcker med att man ser eller hör alla andra prata om sina mammor och på vilket sätt dom finns där för sina barn/barnbarn så skär det i hjärtat och det är nog svårt att förstå...
Känns skönt att komma på varför jag varit så labil,nu accepterar jag det....
Hittade denna låten av Carola och tycker den är så fin...
Till Mamma:Allt är bra och jag vet att du finns med mig och att du har ett vakande öga över mina barn.
ÄLSKAR DIG!!!
2 kommentarer:
Jaa du...suck. Jag har min dag (bland en massa andra) imorgon 22/2 då MIN älskade mamma gick bort.
Det är tufft denna tid!!
//Bellamamma
Såklart att hon finns där och det var absolut inte hennes mening att göra någon illa.
11 år det är ju helt sjukt vad tiden rullat iväg. Kram på dig min
goa, underbara vän.
Skicka en kommentar