Sitter här hemma och funderar på hur livet kan vara och man kan ju bli tokig för mindre:O)
Känner mig trött,ledsen och slutkörd och jag tillåter mig att bara vara just nu....
Försöker att ge allt när jag är på jobbet och till patienterna,men jag känner mig trött och tycker inte heller att jag för tillfället gör någe speciellt bra jobb :O(
När jag kommer hem så går de sista krafterna åt till att fixa till middag,allt annat som hör en barnfamilj till och sedan så somnar jag,igår la jag mig vid 20.45,herregud jag är bara 35 år och är totalt slut......
Sopporna och maten,träningen går väl bra men nu så har vikten stått still ett tag och då är det svårare att motivera sig och när jag är trött,ledsen och annat så bliur jag sugen på ngt,men jäklar vad jag ska slå mig på fingrarna om jag är på väg att ta ngt.....
Ska cykla lite i kväll och göra lite situps,det är skönt när det är gjort och det blir välan till NCIS,går smidigare att motionera till TV:n.
Nu ska jag ta och gå och krama Moa lite och fylla på med lite,det är så underbart med barnen,man får så mkt av att bara kramas med dom,där kan man tala om att man har två skatter:O)
Kram Kram
(Ps.hittade en gammal bild som är tagen för ngt år sedan på tre personer som betyder otroligt mkt för mig,nämligen mina barn och lillasyster)
3 kommentarer:
Jag tar dig gärna i handen för jag känner mig också helt uttömd av många olika anledningar. Men om två minus möts blir det ju plus.
Ang att stå still, jag är uppe i samma igen snart :( begriper inte varför , jag har skött mig ganska så bra. Nu kramas vi och går vidare. Kram kram
En kram till dig min fina kusin! Och oj så lik Othilia var Ellen på detta kort, trotts att dom inte är släkt på "riktigt" .. Läskigt :)
Hej! Jag känner igen mig i vad du skriver, känner så ofta.Hur man ska orkar med allt. Man ska ju både vara mamma, sambo, vän och vara både här och där.
Jag tror det är viktigt att bara få vara ibland.Trötthet är nog inget ovanligt idag, speciellt om jag har förstått om vad du jobbar med.
För ett tag sedan fick jag ett erbjudande om ett jobb. Att jobba natt på ett ställe som man tar hand om barn, som blivit uttsatt för samma sak som jag gått igenom.
Jag tänkte direkt, det vill jag göra tänk att få hjälpa till och finnas. Min sambo satte stopp på det på en gång och påminde mig om att jag måste ska ta hand om mig själv innan, jag kan hjälpa andra i samma sitts.
Idag är jag glad för att jag sa nej, jag älskar att hjälpa. Men jag skulle alldrig orka gå igenom och möta min barndom varje dag.
Så som det ser ut för mig nu, med allt runt omkring. Men jag hyllar alla som jobbar med människor av något slag, för man ger så mycket av sig själv...
Så försök du bara att vara just nu och låt din familj ta hand om dig..
Kramar om dig...
Skicka en kommentar