måndag 15 december 2008

Oj,vad jag värdesätter mitt liv och mina nära och kära....


Ja,söndagen flöt på med en massa kalas för Ellen som var hos Martin,jag var in och grattade Jenny och sedan så for hela familjen till familjen Kumpula,för Tova fyllde 6 år!!!!
Denna december tycker jag att det är fler än vad det brukar som fyller år,men imorgon så är det två som ska grattas och sedan så är det bara Westerberg kvar,PUST!!!!

Jag kände att livet stannade lite i gårkväll,var som att öppna ett sår som bara fått en sårskorpa,massa känslor på en och samma gång.....
Jag läste min kompis blogg och insåg att det hänt ngt tråkigt och ringde upp och fick höra att en människa som jag vet vem det är men som framförallt levde i en relation där det fanns barn tagit sitt eget liv på ett väldigt dramatiskt sätt.
Min vän var den som hade tagit hand om familj,allt det praktiska och jag blir inte så brydd över att JUST HON gjorde allt detta,för hon är en underbar person som alltid finns där när det är svårt och sedan så har hon en otrolig yrkeskunskap efter många år inom ambulansen,men hon är oxå en människa som just nu är ledsen,då denna kille oxå var en kompis till henne.....


Jag tänker på dig och DU vet var jag finns!!!!!


När jag hör detta så är jag tillbaka till den dan som jag hade min syster i telefonen och hon gråtandes berättade att mamma var död,ambulanspersonalen berättade sedan att hon tagit sitt eget liv!!!
Jag hör mina egna skrik och upplever alla dessa jobbiga käsnlor om och om igen och jag VET vad dessa människor genomlider just nu och ALLA frågor som man aldrig får ngt svar på och skuld,dåligt samvete och livet blír aldrig sig likt igen.
Det jag lärt mig,eller som har värkt fram efter våran familjetragedi är att jagALDRIG ska ta ngn för givet,man kan ALDRIG säga:JAG ÄLSKAR DIG för många gånger,en klapp på kinden,ett telefonsamtal,en tanke....Personen du vill säga allt detta till kanske inte finns hos dig imorgon.....

Det svåraste efter att ha mist mamma var att börja lita på ngn igen och Anders har fått slita hårt för att få mig att lita honom och jag lider fortfarande av att jag har så svårt att lita på människor,men en av de personer som stod mig allra närmast svek och då försvann tilliten till männsikor....

Idag så går tanken till min vän och hon vet var jag finns och en värmande kram får du oxå....

1 kommentar:

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Du är en underbar kompis det vet du. Jag förstår att allt rivs upp igen. Jag har också tänkt på det ska du veta...Konstigt nog går livet vidare.

9 dagar kvar till jul, nu måste jag jobba på att få tillbaka julkänslan. Allt kommer att ordna sig, det har det gjort förr. Kramen